Många människor har idag förkortad muskulatur på framsidan av höfterna, de musklerna som gör att vi kan böja i höftleden. Det är en följd bl a av stillasittande och av aktiviteter som stärker dessa muskler mycket, och av rörelsemönster som inte medger att de sträcks ut till fullo. Muskler behöver både arbeta och sträckas ut i sin fulla längd för att ha optimal funktion.
Korta och överaktiverade höftböjare kan leda till långsammare löpning, sämre hållning och överbelastningsskador.
Tänk om du i varje löpsteg verkligen skulle kunna sträcka ut i höftleden genom att sätesmuskeln skjuter ifrån och därmed för dig framåt? Då skulle du i varje steg få en stretch i höftböjarmuskulaturen och därmed en micro-återhämtning av densamme. Det vanliga är att rörelsen istället sker genom att höftböjarmuskulaturen ”drar” dig framåt. Då sker inte sträckningen i höftleden och därmed ingen stretch heller. Däremot belastas ryggraden.
Hur mycket längre skulle du orka springa med en korrekt använd sätesmuskel? Du kan träna sätesmuskeln i isolerade övningar och finna att den utför sitt jobb alldeles lysande, men om muskeln inte kan utföra höftsträck under det att du går eller springer är det meningslöst. En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk, men genom träning i spiral stabilisering kan du öva sätesmuskeln att göra rätt jobb som en del i de spirala muskelkedjorna.
